Det har blivit dags för Iver att genomföra sitt mentaltest, så imorgon styr vi svarta faran mot Bro-Håbo BK. Uppskattar verkligen att Åsa följer med och filma oss. Vill kunna se testet själv efteråt och att Ivers uppfödare kan se det istället för att bara titta på kryss i ett protokoll.

Extra roligt kommer det att vara att Ivers syster Indies matte kommer och tittar samtidigt som jag får chansen att träffa Indie igen. :)

Börjar kännas pirrigt i magen nu. ;)

Något som jag velat göra i många år, men aldrig blivit av är att kunna springa och cykla tillsammans med min schäfer. Drömmen fanns redan innan Iver kom till mig, men drivet för att genomföra det har inte varit starkt nog.

Målet finns kvar och en dag ska jag lyckas! :) Idag var jag på Sportson och hämtade hem min efterlängtade ”Stumpan”. Hon är en Nishiki 307, men 7 växlar och fotbroms. :)

Direkt efter att jag hämtat cykeln åkte jag ut på landet för att köra första provturen, som blev 3,3 km, tillsammans med Iver. Det gick förvånansvärt lätt och bra. Han håller sig något för långt fram under perioder, men det kommer vi att fixa allteftersom han förstår vad vi håller på med. Två gånger gick han framför framhjulet, men jag var beredd, så ingen kom till skada.

Kommer att jobba upp konditionen successivt då Iver inte har vanan av den här typen av träning. Han springer annars mest lös i skogen och då blir det snabba, men korta sträckor eller så går han framför mig i baggenbältet. Har även sporadiskt kört lite intervallträning med honom, men inte i den utsträckningen som han skulle behöva…


"Stumpan" bak på "Svarta faran". Samlar vuxenpoäng. ;)

Det blev en kvällspromenad i Munga tillsammans med Lise och Seze. Det är jätteskönt att hundarna kan gå tillsammans utan att behöva ha kontakt – nästan som om den andra inte existerar. Ibland nosar de på samma ställe och det är obeskrivligt sött att se Sezes lite uppskattande och spännande blick när hon tittar under lugg. När de kommer närmare varandra så passar de på att dela ut en slick om nosen och sen finns alltid chansen/risken att någon av dem får en lekfnattattack. ;)

Promenaderna blir riktigt njutbara då Lise och jag kan prata ikapp om allt och inget samtidigt som vi håller ett öga på hundarna.

Att Iver blivit van med blonda bullmastiffdamer beror bl.a. på att Lise och Siri (mamma till Seze) var på ett läger tillsammans med oss när Iver var runt året. Han har också fått låna en av damernas hundgårdar när vi varit på besök och då haft en av damerna som sällskap i hundgården bredvid.


Seze och Iver går tillsammans.


Iver sitter lugnt <3 trots att Seze är med.


Badsugen vid Mungasjön.

Började dagen med en sovmorgon och sen packade jag ner macka och kaffe i ryggsäcken och tog med Iver på en 2-timmarspromenad på mälarisen. Solen sken och det var ett par minusgrader. Det var ganska många västeråsare som hade samma tanke, men isen är stor så det var inga problem att låta Iver springa lös. Det är skönt att ha sparat ledighet så att jag kan ta strödagar då och då för att samla ny energi.

Jag fick drygt 7 km i benen medan Iver säkert sprang minst det dubbla. :)


Repbollen är alltid kul att vifta med.

Har gjort en friskvårdsundersökning på ReDog av Iver idag.

Undersökningen genomfördes av Stefan Rosén, som tittade på hur Iver rörde sig i skritt och trav - både framifrån och bakifrån. Seden kände han igenom Ivers kropp, både muskulärt, skelett- och ledmässigt. Samtidigt berättade han om vad han gjorde och vad han kände, så det var väldigt intressant och bra att få Iver genomgången.

Senaste gången Iver gicks igenom var när han var ca 1 år, innan hans HD/ED-röntgen.

Efter undersökningen fick Iver ställa sig på en våg som har fyra plattor - en för varje tass - för att se hur han belastar sin kropp. På ReDogs hemsida kan du läsa mer om 4Leg Check.

Så himla skönt att han absolut inte reagerade i området runt L7/S1! Känns som att det kan räcka med att ha haft två schäfrar med det problemet.

Undersökningen:
Iver rör sig bra. Reagerar ingenting under undersökningen av skelett, leder och muskler. Stark spänstig muskelatur i ryggen generellt, alla ben välmusklade. Minimalt tunnare musklad triceps vänster framben. Inget tecken på pågående inflammation eller andra problem fram - skönt med tanke på ED 1 på ena armbågen.
Summa sumarum: "Mycket fin och trevlig hund med mycket 'motor'".

4Leg Check: Hf 29%, Vf 31%, Hb 20%, Vb 18% - Helt normalt, jämna belastningar mellan alla fyra ben.


Iver skötte sig jättebra, som alltid när han ska undersökas. <3

Gillar verkligen att vandra i den här typen av skog.

Idag har vi varit på en kortare vandring i en supermysig skog. Små slingriga stigar, långa backar och stundtals ganska vått och halt. Grädden på moset var att vi hade packat ner kaffe och mackor och hade trevligt sällskap med oss. Hade planerat att gå 1,5 mil, men vi kom av oss på vägen. Kändes ändå att vi blev nöjda med 7,4 km med tanke på terrängen. Vissa backar var riktiga ben- och hjärtdödare, eller så är jag bara otränad. :)

Precis innan vi åkte hittade jag ett schäferhuvud i fodertunnan. Det gäller att förse sig med mat när chansen ges. :) Nu måste jag vara noggrannare med att stänga locket, som jag ofta slarvat med, eftersom jag aldrig kommit på Iver med att äta direkt ur tunnan.

Både Iver och jag känner oss nöjda ikväll. På hemvägen åkte jag och köpte en pizza, och nu har jag skapat en mattjuv med. ;) Iver snodde sista slicen medan jag var på toaletten. Han har aldrig snott mat tidigare, men jag börjar misstänka att han är extra hungrig nu eftersom vi ändå fått 3 mil i benen, utöver rastningsrundorna, under 6 dagar.

Nästa vecka börjar älgjakten och det innebär att vi får söka oss till andra skogar under första veckorna när jägarna är som ivrigast på att fälla årets kvot.

Kongen är definitivt favoritleksaken som Iver gör nästan vad som helst för.

En 3-årig Iver. <3

Det såg inte så muntert ut imorse när vi vaknade. Grått och regnigt. Kändes ändå bra att bara jobba halvdag och sen åka ut på ett äventyr med Iver.

Efter lunch åkte vi ut till Vad-gropen för en promenad. Iver fick på sig sin sele och spändes fast i baggenbältet. Solen hade hittat fram och vi fick till en runda på 7 km innan det var dags att styra svarta faran (bilen) mot Avesta Brukshundklubb för att genomföra hans exteriörbeskrivning.

Det var samling vid brukshundklubben kl 16.30 och vi skulle gå ut som femte hund. Hann med att prata med andra som skulle beskriva sina hundar. Träffade på några av Ivers halvsyskon, det var 4 stycken som skulle beskrivas idag, efter hans pappa Bruksmarkens Monark. En av halvbrorsorna, som hade kortare päls, hade samma uttryck i ansiktet och såg nästan precis ut som en korthårligare Iver. <3 Han var jättefin.

Beskrivningen gick bra. Inga större störande moment mer än att Iver blev ganska sugen på kongen, som han visste att jag hade i fickan, så han ”torrskällde” ett par gånger när han inte fick den. Han hade även en magnet i baken som gjorde att han satte sig nästan hela tiden. ;) När vi skulle gå fram och tillbaka för att beskrivaren skulle se hans rörelser, så hade jag ett ganska skuttigt djur i kopplet, men det gick bra ändå.

Summa sumarum: Iver är 65 cm hög och han blev godkänd. :D Nu återstår mentaltestet för att han ska få titeln KORAD. Hade planerat att göra det i vår, men vi får se om jag har tålamod att vänta till dess eller om jag letar upp en brukshundklubb som fortfarande arrangerar det under hösten.

Ivers syster Imsa gjorde sitt mentaltest för ett tag sedan och lade ribban högt. ;) Hon fick 526 poäng. Det ska bli riktigt intressant att se vad Iver får. Har sett Imsas MT på YouTube och det jag tänkte på var att jag tror att Iver kommer att skälla mer i momenten, men kände igen vissa beteenden och tror att Iver kommer att reagera liknande vid en del moment.

Det känns extra roligt att ha en schäfer som blivit godkänd eftersom mina två tidigare schäfrar varit ca 68-69 cm i mankhöjd och inte kunnat bli det.

Den 15 november arrangerade SBKs Västmanlandsdistrikt en mentalkonferens på Västerås Brukshundklubb dit alla mentaldomare, mentalbeskrivare, testledare samt A- och B-figuranter i distriktet var inbjudna.

Dagen leddes av Ann Englund från SBKs Dalarnas distrikt. Hon pratade om kvalitetssäkring av våra tester och om hur viktigt det är att alla klubbar ger hundarna samma förutsättningar under våra tester. Det ska inte spela någon roll vilken klubb hunden testas på eftersom det finns anvisningar om hur banorna ska se ut och hur funktionärerna ska utföra sina uppgifter.

Under förmiddagen gick vi igenom alla momenten i Mentalbeskrivning hund för att påminna oss om hur banan/materialet ska vara samt hur momenten ska genomföras. En mycket bra genomgång och en del ”aha”-upplevelser om vad vi kan förbättra på vår klubb.

En sak som Ann sa fastnade lite extra i mitt minne och det var att det viktigaste under testet är hunden! Det är hunden som är i centrum under våra tester, ingen annan.

Under eftermiddagen gick vi igenom Mentaltestet på klubbområdet med uppvisningshunden Ziriuz. Ziriuz är 6,5 år gammal och har gjort sitt MT (gamla) och varit med som utbildningshund för det nya MT. Efter varje moment gick Ann igenom hur momentet ska genomföras, vad man ska tänka på och en liten genomgång av Ziriuz reaktioner (läsa hund). Ziriuz skötte sig riktigt bra även om Gerd blev lite snopen över hans reaktion vid dumpe (Ziriuz markerade på dumpe). ;-) Det jag tyckte var roligt att se var att han jobbade så bra vid det lilla röret som trasan försvinner in i.

Under dagen var det även tillfälle för frågor och diskussioner om hundars mentalitet och olika termer som används när man beskriver hundars mentala egenskaper. Kunde självklart inte hålla mig utan ställde en massa frågor och funderingar jag har, eftersom det är ett av mina favoritämnen. :-)

Ett jättebra initiativ av Marie Edlund sektoransvarig för RUS i distriktet! Jag hoppas att det blir fler mentalkonferenser i famtiden! Tack både till Marie och Ann för en inspirerande och lärorik dag!